Ett gränslöst skafferi

Sydligaste delen av Frankrikes medelhavskust är inte franskt. Det är inte heller spanskt, det är katalanskt. Denna lite bortglömda del av Frankrike öppnar upp ett skafferi med mat och vin som hämtat inspiration från många håll och där tunga traditioner väger lätt.

(Publicerad i Escape 360)

”Jag är inte fransman, jag är inte spanjor, jag är katalan”. Ett uttalande jag ofta stöter på då jag försöker kommunicera med lokalbefolkningen på min version av medelhavsblandning till språk. Var den faktiska nordliga gränsen för Katalonien går är lite osäkert, men det är väl som med oss norrlänningar - det handlar inte om en geografisk linje utan en känsla hos människorna.

I den lilla byn Peyriac sur Mer är säsongen slut för denna gång.Torgets enda restaurang Ô Vieux Tonneaux, är halvfull och de enda turister som letat sig hit nu är ett gäng trikåklädda holländska cyklister. De knaprar njutningsfullt, liksom vi, på den lokalt berömda skaldjurssalladen. Annars är det lika delar spanska tapas som fransk ratatouille på menyn, så som sig bör här i mellanlandet. Till maten en karaff av husets vita. Peyriac ligger mitt i Languedoc- Roussillon, ett vinområde som inte håller så hårt på traditionella franska metoder, utan vågar experimentera sig fram. Vingårdarna omringar byn på ena sidan och flamingofyllda saltsjöar ligger stilla på den andra. Ett stenkast bort från torget ligger också en av byns fyra vinkällare Les Clos Perdus -”De förlorade gårdarna”. Australiensaren Hugo Stewart och engelsmannen Paul Old har öppnat upp sitt vineri här. Deras odlingar ligger spridda så långt bort som till floddalarna vid Têt och Agly, men de gör sina viner inne i byn.

- Vi gör organiska viner, förklarar Paul då han med rödfärgade händer bjuder oss ett glas från en tunna han fyllt bara dagen innan. Det smakar druvjuice, vilket inte är så konstigt då det knappast hunnit jäsa något på mindre än ett dygn.

- Det innebär enbart naturliga processer, inklusive jäsningen. Det är perfekta förutsättningar för detta här med den starka värmen och fina jordmånen. Vi köper upp odlingar med gamla vinrankor, som anses olönsamma. Vi ser istället potentialen att göra vår typ av vin av det. Skörden blir mycket mindre, men kvalitén mycket bättre.

Vi smakar oss igenom hans mycket imponerande vinsortiment och förstår vad han menar. De flesta i området odlar enligt gamla traditioner och med områdets typiska druvor, precis som man gör i de mer kända vinområdena längre norrut. Men här nere har det börjat komma fler och fler nytänkare som vågar utmana på nya sätt, med nya metoder eller nya druvor.

Inte långt härifrån görs södra Frankrikes svar på Champagne – Limoux. Mousserande viner med ett helt annat pris, men fortfarande riktigt, riktigt bra. En improviserad vinprovning på Le Flamant Rouge, det mysiga B&B vi tagit in på, visar att de bästa flaskorna håller nästan jämna steg med den världsledande grannen i norr, men att det finns fler bottennapp och överprisade producenter här nere. Men det går ju alltid att prova sig fram.

Något som dock håller världsledande kvalitet rakt över är ostronen. Innanför Frankrikes södra kust ligger flera enorma saltvattensjöar. Här häckar vind- och kitesurfare, flamingos och en och annan tysk nudist. Men framförallt odlas det ostron. Förutsättningarna i de grunda sjöarna är perfekta och det märks på resultatet. I hamnen strax söder om Leucate ligger en gata som har ett tiotal ostronserveringar på rad. Utifrån ser det precis så oelegant ut som det bara går. Vita plaststolar på trottoaren mitt emot en parkering. Men inne i restaurangerna, som kanske främst servar som butik, ligger skaldjuren i enorma tankar med vatten. Sniglar, musslor, räkor och så klart ostron. De ligger sorterade efter storlek, där de små skulle serveras som grande i Sverige och där medium är på gränsen för vad man får in i munnen på en tugga. På andra sidan huset ligger fiskebåtarna ankrade och transporten från båten till serveringsfaten blir mindre än tio meter.

Vi slår oss ner på några av de vingliga plaststolarna i solen. Naturligtvis finns Limoux på dryckesmenyn och får fungera som en utmärkt vikarie till den obligatoriska champagnen. Ostronen kommer serverade på ett tillskuret frigolitfat fyllt med is, vinet i en vattenfylld kylare i mjukplast. Jag sörplar i mig ett mediumostron med en skvätt vinäger (som man tydligen ska här) och känner hur det smakar hav och vind på en och samma gång. Limouxen verkar skapt för just dessa ostron så vi kan plussa på sol och jord på listan över smakelement. Plaststolarna känns plötsligt bekväma som soffor och den lilla parkeringen har blivit en charmig plaza. När notan hamnar på bordet och den är jämförbar med ett drive-in- besök på McDonalds känns de små snäckliknande ostronen man kan bli serverad hemma i Sverige tämligen överprisade.

Lite längre söderut där den spanska gränsen möter Medelhavet ligger Côte Vermeille. Pyrenéernas berg flackar snabbt ner mot havet och skapar en dramatisk kustlinje med mysiga vikar och slingrande vägar. Byarna ligger på rad med sina små badvikar och strandbarer. Naturligtvis klänger sig vinrankorna fast vid sluttningarna även här och specialiteten är Banyuls, ett sött starkvin som dricks som aperitif. Byn med samma namn firar så klart sitt eget vin, även om det odlas i mycket större områden än just den dalgången. Vid skördetid är det Fete des Vendanges, då provsmakas årets viner, som då skördades ett år tidigare.

På en liten gata som leder upp från stranden marscherar blåsorkestrar i maskeradkostymer och spelar hellre än väl. Katalanska flaggor vajar och Viva España är en vanligt förekommande hit, trots att det är två mil kvar till gränsen. Varenda kotte inom fem mils radie verkar har letat sig till denna asfalstsstump och inväntar spänt det magiska klockslaget 11.00 då vinerna får provas. Alla odlare har ställt upp varsina bord längs gatan och laddat med kartongvis av flaskor. Dagarna innan har uppladdningen skett med andra vinprovningar, konserter och evenemang. Mer eller mindre alla har köpt ett vinprovarglas på turistbyrån och de flesta med ett specialanpassat senilsnöre att hänga det i runt halsen,

När startskottet går flockas de törstiga runt borden. Vinodlarna och dess familjer häller i glas på glas. Jag tränger mig fram genom horden och lyckas få fram glaset till en 8-årig flicka som står med flaskor i båda händerna. De vita vinerna är närmast stranden och de flesta börjar där. Jag kliver ut i solen igen och skålar med ett gäng svenskar som hittat sitt sommartillhåll här och köpt ett gammalt hotell de gjort om till varsina lägenheter.

- Vi försöker komma ner hit varje år då det är vinfestival. Det är årets höjdpunkt, säger Hans Kolb och höjer sitt glas.

Banyuls sur Mer har blivit lite av en svenskkoloni och då vi arbetat oss genom hela gatan och fått en skön förmiddagsfylla med sötsliskiga munnar är det dags att leta reda på den svenska flaggan på stranden. I flera dagar har stranden förberetts på invasionen av picnicande festivalfirare. Grillar har satts upp, bord har ställts ut och flaggor borrats i marken. Men där vi i Sverige skulle sett en orgie i rostbiff och potatissallad lastar familjerna och kompisgängen upp musslor, helstekta grisar och till och med en kastrull med nykokta humrar. Det känns som varje måltid, varje rätt ges lite mer prioritet, eller är det bara så att förutsättningarna för att få fram underbara råvaror är optimala.

Musiken fortsätter långt in på natten och då vi kommer tillbaka till vår terrass igen susar det av trumpetblås och Banyulvin i huvudet. Vi slår oss ner med en spansk öl för att skölja munnarna i och blickar ut över bergen som tornar upp sig på baksidan av huset. Bergen som delar Spanien från Frankrike men som samlar Katalonien och katalanerna. En region som dimmar den skarpa gränsen mellan länderna. Dels vad det gäller folken, men också vad det gäller mat och dryck. Det har gjort oss mättare, nöjdare och belåtnare än på länge.

Fakta

Invånare: Regionen Languedoc-Roussillon cirka 2,5 miljoner

Största stad: I regionen Montpellier, men i den katalanska delen Perpignan (cirka 130 000)

Språk: Franska och katalanska. Många talar också spanska.

Valuta: Euro

Tidsskillnad: 0

Landsnummer +33

Så tar du dig dit: Ryanair flyger till Beziers eller Girona från Skavsta. Båda cirka en timme i bil från Perpignan. Vill du flyga med större bolag är Barcelona bästa alternativet, cirka 1, 5 timmer bort. Det går även tåg därifrån.

Missa inte: Bilvägen mellan Perpignan och Franska gränsen är otroligt vacker. Slingrande med bergen på ena sidan och havet på den andra. Små byar avlöser varandra och möjligheterna till att hitta egna pärlor är stora.

Undvik: Sena luncher. Fransmännen håller stenhårt på sina mattider. Det är 12-14 som gäller, så kommer du för sent har kocken gått hem och det vore ju synd att missa en måltid, speciellt här…

Restaurangtips:

Le Petit Comptoir, Narbonne

Som en instruktionsbok för hur ett franskt brasseri ska se ut och smaka. fransk mat på ett snyggt, enkelt och elegant sätt. www.petitcomptoir.com

4 Boulevard Maréchal Joffre, Narbonne

La Table de Fontfroide, utanför Narbonne

I ett gammalt kloster har man skapat en restaurangupplevelse som är värd den lite krångliga resan dit. Fantastisk miljö och experimentell matlagning i en skön mix. Inget går dock till överdrift, förutom njutningen. www.fontfroide.com

RD 613, Narbonne (cirka 20 minuter från centrum, använd GPS eller skriv ut karta…)

Le bar a Huitres, Banyuls Sur Mer

Fräscha skaldjur, sniglar och andra lokala specialiteter. Serverade i en liten gågatekorsning i utkanten av centrum. Charmig personal och humana priser.

2 Rue Edouard Branly

04 68 951 418

Le Chalut, Port Vendres

I den omysigaste delen av Port Vendres hamn ligger den bästa restaurangen. Mycket av skaldjursleveranserna till Paris kommer in i denna hamn. Le Chalut serverar Fisk och skaldjur i allra högsta klass, så man glömmer snabbt hamnbilvägen på andra sidan staketet.

Quai François Joly, Port Vendres

Boendetips:

Le Flamant Rouge, Peyriac de Mer

Charmigt svenskägt B&B med inspirerande rum i olika stilar. Genomtänkt in i minsta detalj och mycket välkomnande. www.leflamantrouge.com

Hotel Le Manoir, Banyuls Sur Mer

Även detta svenskägt. På en lugn gata i Banyuls Sur Mer ligger detta klassiska landsortshotell. En av anledningarna till att så många svenskar hittat till just detta område. www.manoir.se.

Vingårdstips:

Les Clos Perdus, Peyriac de Mer: Organiska viner på ett nytänkande och spännande vis. Otraditionellt, men fantastiskt gott. Liten produktion med bara två personer som driver det, undvik därför skördesäsong då de kan ha svårt att ta emot. www.lesclosperdus.com.

Haut Gleon, Durban

Spännande ekologisk vingård som provar druvor som ingen annan vågar och lyckas väldigt väl med det. Pluspoäng på de fantastiskt vackra flaskorna, en kopia på en butelj som hittats vid historiska utgrävningar i området.

www.hautgleon.com.

Château de lille, Peyriac de Mer

Ute på halvön i saltsjöarna vid Peyriac de Mer ligger stora vinodlingar som tillhör Château de l’Ille, områdets bästa klassiska vingård. Här odlas typsiska Corbièreviner, men lite extra bra. Prova också det utsökta vita sortimentet. Mycket charmig och gästvänlig stämning. www.chateaudelille.com.